Skip to content

Mönster

Om man vill börja handarbeta, kommer det ganska snart ett behov av att kunna tyda mönster. För när man väl kommit igång att sticka, virka eller brodera på fri hand så kommer snart suget efter att skapa något specifikt. Kanske vill man göra en mössa, tröja eller rent av en vacker tavla. Oavsett vad du skapar så krävs det av handarbetaren att följa en beskrivning och genom den skapa önskat resultat. Att läsa mönster påminner något om att läsa noter, har man väl lärt sig konsten är det oftast relativt enkelt. I den här texten presenteras bra saker att tänka på när man läser olika beskrivningar.

Mönster för stickning

Mönster på mormorsrutor blir pläd.

Ett mönster för stickning består alltid av en textdel och ofta med tillhörande diagram. Texten innehåller information om vilken typ av stickor och garn som lämpar sig för arbetet samt en beskrivning om hur mönstret ska följas. Det brukar också finnas en liten teckenlista för att tydligt visa vad som är vad i beskrivningen. Alla diagram för stickning läses uteslutande nerifrån och upp samt från höger till vänster. Alltså börjar man kika på det nedre högra hörnet för att få en första anvisning och ”läser” sedan diagrammet åt vänster. Skulle ett stickdiagram avvika från detta sätt att tydas, kommer det att stå tydligt i den textade delen av beskrivningen.

Det vanligaste är att ett mönster består av en grupp maskor som upprepas i en viss ordning istället för att man har flera sidor med alla maskor som ska stickas. En beskrivning innehåller mycket fakta på få ord med flera förkortningar och siffror, detta för att korta ner texten så att det lättare går att hålla fokus på handarbetet. En vanlig typ av stickmönster är resår vilken stickas med två aviga och två räta maskor, eller det antalet som passar för ändamålet. Fortsätter man att sticka räta över räta och aviga över aviga, har man snart en skön och mjuk resår som passar på de flesta muddar.

Mönster för virkning

Stickbeskrivningar innehåller information om vilken typ av garn och virknål som passar för ditt valda projekt. Även här brukar en teckenlista finnas för att förtydliga vad man menar, men till skillnad från stickning läses inte alltid virkdiagram på samma sätt. Här handlar det om var första maskan sitter och vad man är ute efter för slutform. Mönstret för en klassisk mormorsruta läses från mitten och ut eftersom första maskan är mittpunkten på rutan. Man läser åt vänster som är samma håll som man virkar, om man är högerhänt. Det finns många häftiga mönster som är helt gratis att hämta från internet.

Varven i ett mönster brukar vara numrerade för att visa var man är och ska. Den klassiska mormorsrutan är något som de allra flesta virkare uppskattar och behärskar med lätthet. Den virkas oftast i tre varv och består av så kallade stolpar och luftmaskor, tre av varje i alla tre varven med smygmaskor i början och slutet. Mormorsrutor finns i ett oändligt antal varianter och storlekar som sedan kan virkas ihop till plädar, kuddar, väskor, kappor och mycket annat. Med hjälp av en mycket enkel beskrivning kan man skapa väldigt stora handarbeten.

Mönster för broderi

När man broderar efter mönster varierar tillvägagångssätten något beroende på typen av broderi och tillverkare. De vanligaste beskrivningarna har diagram som ser ut precis som rutfälten man hittar i stickbeskrivningar. Eftersom man vanligtvis broderar på en så kallad aidaväv, är det mycket lätt att hitta rätt i diagrammet. Det finns flera program till datorn för att göra sitt eget mönster, så begränsningarna för vad du kan brodera är oändliga. Vilken ordning du vill brodera kan du välja själv, de flesta väljer att dela in det i färger eller sektioner beroende på storlek och omfattning. Aidaväven spänns upp på en broderbåge för bästa resultat och översikt, broderiet sys med olika typer av delbara broderigarner.